Hierarki.

Nothing more, nothing less. 
Vadan denna längtan och tro?
De senaste dagarna har jag inte gjort något annat än att lyssna på MÄN och deras ställning till makt.
Jag är naturligt undergiven och klagar inte. Men vad ger då dessa män rätt att klassa mig som en jäkla dörrmatta som man kan trampa på, utan vidare klagan?
Jag finner mig inte i det!
Jag är en kvinna, en människa och jag förväntar mig respekt och acceptans precis som alla andra.
Förstår inte alls faktiskt.. Jag har blivit kallad för hora, slyna, sprutluder och läst ett uttalande om att jag förtjänar att bli våldtagen, av helt för mig okända män. 
Så... För att jag är undergiven och tycker om att bli dominerad, så FÖRTJÄNAR jag att bli våldtagen och kränkt?
Nej, det gör ingen. 

Ju längre man går utan det, desto mindre frestande blir det. Det känns lite missmodigt, men ändå känns det så mycket lättare att bara vara utan det... Hej abstinens; I fucking hate you.