Återigen sömnlös. Följer månens trötta, utdragna sken.
I natt finns ingen måne. I natt finns bara moln.
Jag vågar inte sova.
Jag är hemsökt, hemsökt av förflutna väsen, minnen.
Drömmar om våldtäkt, svek och ändlösa trappor.
Verkligheten svider likt ett sylvasst rakblad, det skaver som ett par för små trosor.
Paranoian driver mig till vansinne.
För varje timme, för varje minut, för varje sekund känner jag livet strömma ut ur mig.
Stöter bort mig. Ja, jag stöter bort mig.
Jag känner mig som en evig nickedocka. Men jag sa alltid nej.